Reflektioner ur ett (s)-perspektiv

Lika möjligheter för alla eller bara för vissa?

2010-05-20T03:50:00.000-07:00

Frågan kunde lika gärna varit ställd som: Röd eller blå politik? För det finns en tydlig skillnad i de politiska riktningarna fast många väljare idag är tveksamma till om det egentligen spelar roll vilket parti de röstar på.

Ta bara skolpolitiken som ett exempel. För någon vecka sedan lyssnade jag på en riksdagsledamot inom (s) angående detta, vilket var inspirerande och tydliggjorde de politiska skiljelinjer som är så självklara för oss som redan är övertygade om att en röd samhällsmodell är mer rättvis än en blå.
Jag vill dela med mig av detta här i min blogg. Är det rättvist att bara låta vissa gymnasieutbildningar ge högskolebehörighet? Ur en socialdemokratisk synvinkel är det inte det men högeralliansen ser gärna att det är på det viset. Att förhindra de som valt praktiska gymnasielinjer att senare studera på högskola, är att låta människor göra livsavgörande val vid 15 års ålder. Det vill säga att chansen till att vidareutbilda sig på högskolenivå i framtiden avgörs av den gymnasieinriktning som en tonåring väljer i nionde klass. Det är knappast rimligt. Saken blir snäppet värre av att högern också vill stoppa inläsningen av betyg på Komvux.

Med högeråtgärder som ovan nämnda får vissa människor större möjligheter än andra till personlig utveckling, framtida möjligheter och att bidra till samhällets utveckling genom kunskap. Kunskap ska vara tillgängligt för alla, även på högre nivåer. Alla vill kanske inte studera på högskola men de som vill ska inte heller vara förhindrade att göra det av skäl som att det man valt som gymnasieinriktning tidigt i livet avgör om du har behörighet eller inte- för all framtid.

Främlingsfientlighet i småkommunerna

2010-04-20T23:53:00.000-07:00

"Vi har tillräckligt" och "...jag menar, flyktingbarn...vem har bekostat resan hit? De måste ju vara välbärgade om de har råd att komma hit överhuvudtaget." Så sa en Åstorpsbo i Sydnytt idag onsdag med starkt medhåll från vännen bredvid. När det gällde debatten om att ta emot ensamkommande flyktingbarn i Vellinge sa någon boende där att "Vi ser dem varje dag". Jag blir upprörd när jag hör sådana främlingsfientliga uttalanden som dessutom inte har någon verklighetsförankring.

Flyktingbarnens blotta närvaro retar alltså vissa och det läggs mer vikt på hur de tar sig hit än varför de får skydd här. Barnen är inte välkomna för att de kommer från delar av världen som de fördomsfulla motståndarna inte känner till. Hade samma diskussion tagit form om det handlat om barn som sökte skydd från Danmark eller Finland? Jag tror knappast det. Att det blev rabalder i Vellinge och att Åstorp säger nej till de ensamkommande barnen är något jag har svårt att förstå. Saknar de som bor i dessa kommuner och kommunpolitiker som är verksamma där empati och inlevelse i andra människors situationer? Det gäller barn med tuffa erfarenheter i ryggsäcken som behöver skydd men deras etniska härkomster kopplas automatiskt, lösryckt och felaktigt till problem.

Att lägga så mycket vikt vid var personer kommer ifrån är rasistiskt. Vissa passar enligt en sådan syn in, andra inte och det beror på fördomar som får liv av främlingsfientliga tendenser i samhället. Det handlar faktiskt om ensamma barn som rycks från trygghet och familj och hänvisas till en främmande tillvaro i en ny miljö och med ett nytt språk att lära sig från grunden. Och de är sällan välbärgade.

Jag har svårt att förstå den brist på empati och den fördomsfullhet som präglar diskussionerna i småkommuner som vägrar hjälpa utsatta, ensamma barn. Det borde vara en självklarhet!

En yrkesgrupp som faller mellan stolarna

2010-04-19T07:35:00.000-07:00

Så känns det ibland att vara fritidspedagog. Människor i allmänhet har ganska klart för sig vad en lärare eller förskollärare har för roll i samhället och de flesta är överens om att för att säkra kvaliteten för dessa verksamheter bör resurser tillsättas. Fritidspedagog däremot, vad gör en sådan? Jag har fått denna fråga mer än en gång. Fritidspedagoger är en läraryrkesgrupp som är hjälplärare under skoldagen med vissa egna lektioner och inte enbart jobbar på fritids för att ta hand om barn och pricka av vem som kommer dit och går hem utan har precis som i förskole- och skolverksamhet mål och riktlinjer att arbeta efter. Dessa är dock inte lika tydliga eftersom de är inbakade i läroplanen för grundskolan. Fritidspedagoger har lärt sig vikten av den fria lekens lärande, att fånga upp barnen där de befinner sig och skapa en verksamhet med flera olika aktiviteter utifrån skiftande intressen och behov. Här utvecklas även barns sociala utveckling och att spinna vidare på kunskap inhämtad under skoldagen.

Kruxet är bara att till detta krävs en rimlig personalstyrka i relation till barngruppens storlek. Jag var inte själv uppe och talade på sossarnas distriktskongress angående bifall till mindre barngrupper på fritids men blev mycket glad åt att så beslutades.

Att en barngrupp på ett fritidshem idag kan uppgå till 45 barn på två personal är inget ovanligt. Skolverket har i flera rapporter lyft fram att kvaliteten på fritidshemmen har blivit sämre. Varför skulle fritidshemsverksamheten vara mindre viktig än den på förskola och skola? Vill man att folk ska utbilda sig till fritidspedagoger och att barn ska trivas på fritids så är det hög tid för en förändring.

En röd samhällsmodell gör skillnad

2010-04-13T07:19:00.001-07:00

Året 2010 inleddes med ett blåsväder i sjukförsäkringsfrågan. Alliansen med Husmark- Persson i spetsen ville få sjuka människor i arbete igen genom att begränsa deras sjukdagar och därmed utförsäkra dem. Kruxet är bara att sjukdomsdiagnoserna inte försvinner för att sjukdagarna gör det. Vill vi ha ett hårt, egoistiskt samhälle där var och en får klara sig själv med ett försämrat socialt skyddsnät? Med alliansen har vi även sett en höjd a-kasseavgift och högre arbetslöshet. Sänkta skatter äts alltså upp av andra höjda avgifter och försämrade socialförsäkringar.

Fram för en sänkt a-kasseavgift och en sjukförsäkring som utgår från människan och inte besparingar för mer klirr i kassan.

Bostad, jobb och en förskola för alla- tre viktiga valfrågor

2010-04-13T06:36:00.000-07:00

Att ha ett jobb, en egen bostad och som småbarnsförälder kunna lämna sina barn på en förskola med små barngrupper och vid arbete på obekväma arbetstider är ingen självklarhet för unga vuxna i dagens läge.

Många unga vuxna är småbarnsföräldrar. På förskolorna är barngrupperna ofta stora och personaltätheten låg. Enligt läroplanens stadgar ska pedagogerna bland annat utgå från varje barns intressen och behov men detta arbete försvåras av de förutsättningar som nu råder. Barngrupperna måste bli mindre och personaltätheten öka för att alla barn ska känna sig trygga och sedda. Förskoleverksamheten med professionellt utbildad personal spelar en viktig roll i barns sociala utveckling, därför bör det också satsas resurser på denna. Likväl borde tillgången till OB-förskolor bli bättre, så att fler föräldrar som arbetar på obekväma arbetstider har möjlighet till barnomsorg sådana tider.

En egen bostad är en klar förutsättning för en bra start i livet för unga vuxna. Tillvaron ska inte gå ut på att oroa sig över var man ska ha sin grundläggande utgångspunkt och trygghet, att flytta runt bland vänner och bekanta och kämpa länge för att få ett förstahandskontrakt bör inte prägla unga personers liv. Fler hyresbostäder till rimliga priser behövs.

Några utlysta tjänster i Malmö stad kan nu bara sökas av personer mellan 18- 24 år, vilket underlättar ungas intåg på arbetsmarknaden. Många lediga tjänster är idag annars svåra att ens bli aktuell för intervju till, då söktrycket är mycket högt på varje vakant arbetstillfälle. Ofta krävs också en yrkeserfarenhet som det ganska uppenbart är svårt att förvärva om första klivet in i arbetslivet knappt är möjligt. Vi måste fortsätta skapa fler arbetstillfällen för unga vuxna.

Rösta rött 2010 för en förändring i dessa viktiga frågor!